travell

I lördags när jag åkte till New York så följde Kenji med mig till flygplatsen, så fick jag ett kort han hade skrivit också. Kändes overkligt att man inte kommer kunna umgås mera nu.

Då har man varit i New York nu i 3 dagar och imorgon åker jag hem till Sverige. Jag märker nu efter 6 månader utomlands att jag har förbättrat min förståelse för engelskan. Vissa gånger när man lyssnar på konversationer på engelska så blir det omedvetet utan ansträngning(precis som man skulle lyssna på svenska). Men det beror ju också såklart på vad ämnet handlar om.
Exempel så började 2 personer prata med mig och frågade var jag hade fått subway-kartan ifrån, hur man åkte till Central Park etc och jag snappar upp fortare nu och kan ge respons snabbare. Likaså när jag är tvungen att ringa samtal, t ex: ringa efter en supershuttle(delad taxi) och alla uppgifter man måste uppge där under tidspress!

 

Nu när man varit här i New York så känns det som man varit här förut! För det är ju som man brukar se på film. Allt är så stort här också, så man känner sig lite liten.

 

I alla fall i Söndags var jag till Bowery Park, där man kan se Frihetsgudinnan ifrån. Sen i närheten där ligger World Trade center komplexet. Så jag såg ”nya” byggnaden som kommer bli klar 2013. Jag hade också förbeställt en biljett in till ”World trade center memorial” där det är som en minneslund till alla som omkom. Det var två pooler som vattenfall med alla namnen ingraverade på dom som omkom i terrorattacken och det var också där de ursprungliga tornen stod. Och på vägen dit gick jag igenom Wallstreet där den kända ”tjuren” står.

 

På Måndagen hade jag bokat en bussresa mellan New York och Washington DC. Så det tog 5 timmar med bussen enkelresa, åkte igenom Baltimore. Washington bestod mest av byggnader, men jag var till

”The White house” i alla fall där president Obama håller till. Men det var så himla varmt och fuktigt väder, kom hem ca 22.00 på kvällen.

 

På tisdagen tog jag tunnelbanan till Empire state building som är USA´s näst högsta byggnad. Jag åkte upp dit på 86e våningen och det var en otrolig utsikt därifrån över hela New York med alla skyskrapor! Efter det gick jag igenom Broadway/Time Square med alla skyltar och neonljus och fortsatte mot Central Park där jag var till Strawberry field där dom har en minneslund efter John Lennon som mördades i närheten(han hade sin bostad nära där). Det var som en mosaik-tavla i marken där det stod ”Imagine”.

 

Tunnelbanan i New York blir man helt snurrig av för det är linjer och tunnelbane nedgångar överallt! Och många gånger kan man inte titta efter slutstationen som man i vanliga fall gör med tunnelbane-system. Men det löste ju sig till slut i alla fall att man kom dit man skulle!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag drar jag till NEW YORK CITY!!

Det tar 5 timmar att flyga härifrån Vancouver(ungefär liknande avstånd som mellan Sverige och Egypten).

 

 

Känns hur overkligt som helst=)

 

   

 

 

Då har jag varit utomlands i ett halvår, tiden har bara runnit iväg och har gått alldeles för fort!(nästa gång blir det längre).

 

 

Jag har varit med om och upplevt mycket saker under denna tid och har varit en intensiv men också avslappnad tid i mitt liv. Har gjort saker och mött människor jag inte kunnat tänka mig att jag skulle göra bara för något år sedan.

Man lär sig så mycket genom att vara utomlands i ett annat land. Man lär sig att se saker genom ett annat perspektiv och man ser sitt eget "liv" utifrån. Sverige är ju väldigt litet land i jämförelse till vissa andra länder och därav har man olika betéenden och vanor.

 

Under denna tid har jag också gått igenom personlig utveckling, har lärt mig mer saker om mig själv jag inte visste, utvecklat vissa förmågor och kommer ta tid att anpassa sig till sitt vanliga liv i Sverige.

 

 

Det är mycket jag kommer sakna med Vancouver..  Framför allt vänligheten i språket men också människorna, man känner sig mer välkommen än man gör i Sverige. Gästvänligheten är större här.

Sen här är dom mer öppna för nya saker och respekterar folk som dom är(vad jag har märkt iallafall under tiden jag bott här) oavsett var man kommer ifrån.

 

Kommer sakna:

 

 

 

 

Market place som är en mataffär(Grocery store som det heter på engelska) jag brukar veckohandla på.

 

 

Frozen youghurt bar (som man kan blanda sin egen youghurt glass) och betala per hekto.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

'

 

 

Igår åt jag och Kenji på Dennys för sista gången. Känns så sorgligt, för vi brukar gå dit och äta varje fredag... Men inte nästa=/

Igår såg jag en Skunk för första gången här i Vancouver. Lite fakta om skunkar:

"Skunkar eller stinkdjur (Mephitidae) är en familj i däggdjursordningen rovdjur med 12 arter som lever främst i

Nordamerika-och Sydamerika."  Jag bor ju just nu i Nordamerika som USA och Kanada ligger.

 

 Skunkar har körtlar som avsöndrar en stark och obehagligt luktande vätska. Lukten beskrivs vanligen som en blandning av vitlök, koldisulfid och brinnande gummi. Blir en skunk hotad vänder den sig med baksidan mot angriparen och sprutar vätskan mot dennes ansikte. Vätskan sprutas i vissa fall 6 meter långt.

 

Blir en människa träffad skadas inte huden, men illamående och hu.

Huvudvärk kan uppstå. Får man vätskan in i ögat kan det hända att man blir tillfälligt blind i några minuter.

 

Min lärare sa dessutom förut att lukten kan sitta i 1 vecka efteråt och kläderna måste man slänga.

Nu är klockan 23.45 och jag har nästan nyss kommit hem med tunnelbanan från Metrotown där jag varit på biofilmen "Ted". Jag var där med Ian och Greg som är två kanadensare.

 

Jag tycker själv jag har förbättrat mig att förstå och hänga med i konversationer på Engelska, men är fortfarande svårt för inhemska personer använder mycket slang och "phrasel verbs" i dagligt tal. Är stor skillnad på "pratad" engelska mellan kompisar och "skriven" engelska. Sen är det ju såklart skillnad på informellt språk och formellt språk som ofta företag använder sig av.

 

Men iallafall så skrev Greg såhär till mig:

 

"You seemed like you were pretty good at english from our conversations yesterday".  Så det tackar man ju för iallafall=)

 

 

 

 

It´s getting closer.. Why does the time has to pass so fast when you have it fun! Anyway, I don´t get it!
When you´re bored or do something hard, the time always passes slowly... Why can´t it be the opposite?

 

This feeling is so weird, because in fact right now it feels like I´ll stay here for a longer time than I´ll do..  As if I´ve started a new life and will continue living this way. These experiences I´ve got I ´ll indeed bring to my ordinary-life, but it will not be the same though. I don´t regret doing this at the end, but now I feel that I would´ve done this earlier.

 

I remember sitting on the flight waiting for my once in a life time adventure, and now it has comes to an end.I just want more, due to the fact I know what I´m after. and my mind is more clear.

 

 

.

 

Denna helg har varit bra! I lördags var jag och Kenji till en strand som heter Wreck-beach som man tog en buss ca 40 minuter och det var smockfullt med folk. Vi var där i stort sett hela dagen för att sedan åka tillbaka till Downtown för att äta på "Samuraj" en Japansk restaurang.

 

Söndagen vart det att gå runt Stanley Park, är säkert en mil runtom när man går runt längs havet, där stannade vi till och kastade freesbee. Man var så slut i fötterna efteråt! Denna dag vart det också en Japansk restaurang som hette "Aki". Där åt jag ris med curry-biff och glass med grön te smak till efterätt! Åt dessutom med pinnar=)

 

 

 

Idag var det intressant när jag gick förbi denna medicinska-kliniken som använder Cannabis som läkemedel till patienter.

The Medicinal Cannabis Dispensary
Såhär stod det på hemsidan översatt till svenska:

"Ger läkemedel av cannabisprodukter berättigade till patienter med ett giltigt medicinskt behov sedan 2008"

NU är dagarna här underbara, är som att man är i ett medelhavsland=) 

 

Sitter på Mcdonald´s som ligger runt hörnet där jag bor med gratis Wifi.

Då är det bara en vecka kvar nu tills detta äventyr är över... Känns väldigt overkligt och vill inte byta bort det. Men erfarenheterna man fått här kommer man alltid ha kvar i bagaget och kommer till användning i situationer hemma.

 

 Har tagit lite bilder dom här dagarna jag legat på stranden och strosat runt.

 

 

 

 

 

Om jag skulle säga ett motto som jag verkligen tror på så är det att det alltid ordnar sig.

Jag har nog bevis på det också genom saker jag varit med om i livet. Det betyder inte att det bara ordnar sig "sådär" utan att man gör någon ansträngning för det.

Jag tror man måste varit med om vissa saker för att kunna ha den här känslan för att det alltid ordnar sig. Ett exempel om en sak som jag tagít mig igenom var när jag skulle flytta till Stockholm.

Tidigare minns jag att har jag tänkt att det skulle vara orealistiskt att flytta till Stockholm, för saker man hört av andra ex: att där är det så dyrt där, där får man ingen bostad, där hyr bara folk rum,där blir folk bara lurade på kontrakt etc. Men en sak jag lärt mig är att INTE lyssna på vad andra säger eller vad dom tidigare varit med om. Vissa har otur ibland och så är det, det går inte att komma ifrån, men att undvika saker p.g.a av vad andra upplevt är det värsta man kan göra. Om det är något man verkligen vill ska man tro på det och göra det!

 

Återigen till det här med att det ordnar sig.....  När jag hade tackat ja till mitt första sommarjobb i Stockholm, visste jag inte vad jag hade gett mig in på! Jag har ju ingenstans att bo!? Tänk om jag inte hittar nånstans att bo!? Men jag hade i min tanke(en plan B) eftersom ett sommarjobb oftast är ca 2 månader, så i värsta fall fick det blir vandrarhem eller liknande eftersom det är en kort period. Men det ORDNADE sig.

 

Sedan vart det samma sak när jag hade blivit erbjuden och tackat ja till 6 månaders provanställniing, utan att ha någon bostad! Jag hade tackat ja till ett jobb, men hade ingenstans stans att bo! Verkar ju inte klokt när man tänker tillbaka.

Jag tror att man måste vara en viss person för att ta ett sådant beslut, det handlar ju om ens framtid, och alla är nog inte starka nog att kunna göra så, att först tacka ja till ett jobb, utan att ha nånstans att bo...

 

Likaså är jag inte orolig när jag reser nånstans, för jag vet att när man väl kommer dit så lyckas man på något sätt ta sig dit man ska etc.

 

Men jag har lärt mig att allt ordnar sig på något sätt, men kanske inte det sättet man tänkt sig.

 

 

Idag fick jag lära mig en sak om mitt namn av min lärare!

I Engelsk-talande länder så är "Jimmy" oftast ett namn man heter som barn och kommer från namnet James, som man blir kallas när man blir vuxen, alltså:

Jimmy- Barn-namn man blir kallad i sina yngre år
Jim-      Smeknamn
James- Är sitt riktiga namn som man sedan blir kallad som vuxen.

 

Idag efter skolan vart det en pizza-slice sen till English Bay och ligga på stranden. Jag badade idag och det var skönt i vattnet.

Då har ännu en engelsk-bok jag beställt från USA kommit.

 

Denna bok är mer psykologiskt och handlar om kraften att leva nuet, vilket inte är helt lätt många gånger i denna kravfyllda värld vi lever i. Ska bli intressant att läsa om olika strategier.

 

Den har legat som nummer 1 på New York times bästsäljande böcker.

 

Sommaren har verkligen kommit till Vancouver nu!

Både igår och idag har jag efter skolan gått till English Bay och setat på stranden och haft med mig läxorna och gjort dom där. Har varit hur skönt som helst!
Det är så skönt att jag har allting nära, jag har ca 10 minuters promenad till skolan från där jag bor, och ca 20-30 minuters gångväg till English bay beach.

Sen är det så fint med Vancouver att man ser bergen lite här och var från de centrala delarna, och samtidigt ser man byggnaderna och havet. Allt i ett!

Vancouver är nog en av de finaste städerna i världen jag varit i just på grund av detta faktum. Vet inte många andra städer som har liknande miljö.